Gott folk, vi lämnar doggyblogg ett tag och sätter därmed preliminär Punkt för Topaz framtida karriär som bloggare. Matte fortsätter dock bloggandet på www.c4roline.blogspot.com
Tack för Oss så länge, vi ses i viltspåret!
Gott folk, vi lämnar doggyblogg ett tag och sätter därmed preliminär Punkt för Topaz framtida karriär som bloggare. Matte fortsätter dock bloggandet på www.c4roline.blogspot.com
Tack för Oss så länge, vi ses i viltspåret!
Ohh när matte öppnade brevlådan så såg jag brevet från mattes kompis SKK... Där i stod det visst viktiga saker så jag fick öppna det försiktigt med min allra vassaste klo. Inuti låg det ett papper med bokstäver på. Det stod HD A och ED UA. 
Fatta ingenting, men matte var glad, måste ha varit nån slags kodspråk. Typ som mitt och pepsis kodspråk, blink blink = distrahera du husse så snor jag korven, sen delar vi vänskapligt 70/30. (Korven delas i procent efter kroppsvikt förstår ni).
Eller en stor gääääsp som egentligen betyder = vi väntar tills matte somnat, sen leker vi dragkamp med hennes strumpa.
Bilden är från våran bergsklättring för några dagar sen.
So long
Matte är såååååå arg på mig. Jag tror jag vet varför, men jag skäms lite för att berätta...
På vår promenad imorse kom en stor amstaff fram till oss. Jag blev kopplad, en stund stod tvåbeningarna o snackade och sen sa matte "hopp o lek" och vips var vi lösa... Fråga mig inte vad som hände sen, allt gick så fort... Staffen va i min ålder, stor och LIVSFARLIG i mina ögon. Jag tänkte att det enda rätta måste ju vara att ÄTA UPP den? För att skydda flocken lixom? Pepsi var inte ett dugg rädd eller arg utan bara busig, men va vet hon? En liten tjej lix, a man's gotto do what a man gotto do. Eller?
Matte tyckte bevisligen inte detsamma. Jag blev släääääpad bort i ÖRAT. Jag skrek mitt högsta valpskrik men matte vägrade släppa. Hon var arg som aldrig förr.... *svälj* Hela hemvägen gick jag 1 meter bakom matte med svansen neråt..
Men stolt som jag är vägrar jag inse att det var fel av mig. Så kriget är igång, rond ett är avslutad och vinnaren där måste ju nästan vara jag? Men matte ser lömsk ut i andra sidan soffan och ser ut att planera en sjudundrande rond två... Oh my ridge... Hur ska detta sluta?
Bloggen har varit ooooolidligt tom senaste veckorna, pga bristande promenad händelser, dåligt väder, möbelbyte i vår lägenhet och två sjuka tvåbeningar!
Men Nu så, idag packade husse och matte jackfickorna fulla med godis och så begav vi oss ut på vandring. En ny väg behövde utforskas, och det var blött ute kan jag lova. Matte e sååå mesig med vattenpölar, ska klättra och hänga i grenar, hoppa från sten till sten och fjanta sig för att slippa bli blöt om tassarna.
Jag & pepsi är riktiga blötdjur nu för tiden, lera är toppen, hellst att springa fram och tillbaka jätte fort och skvätta på matte när hon står o balanserar på en liten sten.
Farbror Älg var i närheten, vi med luktsinne kände doften tydligt. Det var riktigt spännande ett tag när vi smög fram i vildmarken med älgen precis i krokarna.
Pepsi ville jaga efter älgdoften men det satte matte stopp för ganska så snabbt. Tur va väll det, jag blir så orolig när någon lämnar flocken!
Värst idag var ändå min skada... Ja ni läste rätt, jag fick ett STICKSÅÅR. Huua... Blev så chockad så jag satte mig platt ner mitt på stigen. Matte undersökte och klämde, kom nästan inget blod så vi traskade vidare på stigen hemåt. Väl hemma fick jag bli tvättad och klämd på lite till, och nu har jag bandage på benet.. För att jag inte ska slicka, men jag kan knepet att putta ner bandaget och slicka ändå... Fast det vet inte matte så ssshhhhh...
Over and out